Långt inlägg om Jossans nästan epelepsianfall
Nu har jag slutat och varit ner en sväng i restaurangen och vikt servetterna inför imorgon då det är antinollningen för ettorna och tvåorna. Det kommer bli så stört roligt! Ettorna och tvårona har blivit indelade i olika programs teman. Tillexempel, Fordon, Natur, Bygg osv. Jag, Unni, Erika och Fredrik ska klä ut oss till lärare, då det känns passande. Haha. Jag ska vara Ylva! Galet! Haha.
På Gastronomin idag, så höll Jossan på att få ett epeleptiskt anfall medans jag satt bredvid henne och klottrade i min bok. Jag blev så nervös, rädd och fokuserad på samma gång att det kändes som om jag hade kunnat springa tjugo varv runt jorden på två minuter.
Sist jag var med då Jossan hade ett mini anfall var på fjällturen när jag och hon satt i stugan och spelade spel. Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag upptäckte vad som höll på att hända. Hur jag satt och väntade på att hon skulle plocka upp tärningen och slå, såg på henne och hur hon började vrida på huvudet på ett ovanligt sätt åt höger. När jag mindes hur hon hade pratat om att det kändes som om hon vred av sig nacken. Det var då jag förstod vad som höll på att hända. Känslan är nästan obeskrivlig. Jag sprängs varje gång det håller på att hända, men är fullt medveten om att det viktigaste av allt faktiskt är att jag behåller fokus.
Nu ska jag laga krubb!
